Efter att ha fått in något hundratal postlådelappar till samlingen börjar jag nu få en rätt samlad bild av den vardag som möter vår tappra brevbärarkår. Och det är ingen dans på rosor, det är ett som är säkert.
Därför uppmanar jag er läsare att delta i en manifestation för att återställa arbetsglädjen hos dessa vardagshjältar under parollen "krama en brevbärare 2008". Så, nästa gång du ser någon knö ner en halv regnskog i just din redan överfulla brevlåda vet du vad du ska göra. Andra kinden till, på med leendet och ut med armarna!
Cred: Johan&Bredbar
Inlagd av Arga Lappen kl 08:35
Publicerat under Postlådelappar
flix sa (2008-06-02 08:46):
Jag har VÄRLDENS bästa brevbärare. Hon delar aldrig ut skräp i vår låda, men hon bär ut stora paket och hon är alltid trevlig och vänlig.
Det är de andra som är problemet. De där som tror att pizzainformation inte är reklam, eller att lappar om klädinsamlingar inte är reklam, eller information om att en viss mäklare sålt ett hus i just MITT område inte är reklam.
Dem jagar jag med hagelbrakaren och stora hundar!
Anonym sa (2008-06-02 18:01):
Men om man inte är troende då?
andre sa (2008-06-02 18:02):
Brevbärare i all ära, men tidningsbärare då!?
Vi måste gå upp väldigt tidigt och inte fan få rman något annat än klagomål när man inte hinner trycka ner tidningen hela vägen i postinkastet! :(
Robert K Huselius sa (2008-06-02 21:05):
andre: Klart som fan ni får skit när ni inte ids peta ner tidningen i inkastet. Om inte annat ställer det till besvär för oss brevbärare, som inte har någon större lust att göra ert jobb åt er. Bättring!
Ninja sa (2008-06-02 23:47):
Med anledning av ämnet:
http://ninjus.blogsome.com/2008/05/31/125/
http://ninjus.blogsome.com/2008/05/30/analfabeter-sokes/
Johan Åberg sa (2008-06-15 22:01):
Det där är min dörr! Kul. Min förra lapp var ett akvarelllandskap med texten 'Ingen Jävla Reklam' på.
Murdock sa (2009-10-02 11:20):
Senast jag kollade var det inte brevbärare utan underbetalda invandrare/barn som delade ut reklam.
Arga Lappen är en blogg som frossar i de där små subtila budskapen vi människor kommunicerar med i köket, i förrådet, i tvättstugan, ja i princip överallt där vi delar utrymme och umgås (eller inte) med andra.